lappmissbruk”Agendan är mitt vapen, min planerare och dygd.”

Organiserad ordning ska tillse ett minimum av onödig tidsförlust och maximera frilagd ledighet. Tydliga tidsrapporter som inte går att missförstå. Jag behöver även något som då och då påminner mig om att använda agendan. Det kan vara en variant på äggklocka som går igång, om jag återfaller i lappmissbruk.

Den största tjänsten du kan göra dig själv som författare, är att hålla ordning på dina arbetsverktyg. Det vill säga:  papper, pennor, block, mappar, pärmar – och allt du behöver för minnet. Det är något du kan köpa från mig om du går med i mina skrivarcirklar, för jag har köpt in material från Bestbinder av högsta kvalitet. Du kommer garanterat undvika de tusen fällor, som jag redan gått i.

Länge tillämpade jag ett självhäftande Post It-system som gjorde allt utom att häfta själv. Jag fäste lappar på datorn.
Timmarna senare var lapparna så försvagade att de släppte taget. De blev kraftlöst liggande på rygg med texten nedåt och utgjorde en oläslig, och nästan systematisk överlappning av skrivbordets lediga ytor. Ständigt i vägen och flyttade på, tills de försvann helt och hållet.

På några av dessa – förlorade söner av cellulosa – fanns de anteckningar om uppbokade tider som, om jag bara funnit dom, skulle ha avstyrt en hel del dubbelbokningar.

Kom-i-håg-lappar glömmer man bara bort. Tandläkartider. Bättre tider. Alla dessa tider som försvann, försvinner och skall försvinna i skrivbordets eget Svarta Hål. Vart?

Lösa lappar har förmågan att bli bortbläddrade i all annan pappersåtervinning, det vill säga i oanvändbara mängder kastad och ännu okastad pappersinformation som i anhopad samling bildar tunnlar och torn av alla de olästa papper som våldgästar skrivborden, med Posten som medbrottsling.

Arbetstid äts levande av osorterade papper. Vet ingen det?

Åtminstone vet inte allsköns informatörer det. De ordnar tjocka kuvert, i vilka de med stor ambition samlar ihop all tillgänglig information som går att ge bort gratis.

Större delen av materialet behövs inte, förrän en viss fråga väcker ett behov. Men då laddar man hellre hem adekvat information, direkt från vederbörande hemsida, och slipper ha lådorna proppfulla på ett överskott upplysningar, som man bara i undantagsfall behöver veta mer om, men ändå uppmanas spara.

Man borde bara få den information som man efterfrågar, eller som ett normalt omdöme kan förutse som omistlig.

Så räddar man bland annat regnskog. För att inte tala om tiden det tar att gå igenom och hålla ordning på detta urskiljningslösa inflöde av outsinlig mängd papper, papper, papper.

Jag tycker om papper. Lagom mycket papper. Men papper gör sig bäst där de växt upp, som träd.

Om pappersmissbruk bryr sig inte till exempel försäkringsbolagen. De repriserar sina överinformativa massutskick i samband med varje ny premie som ska betalas. Det enda jag behöver är en enkel inbetalningsavi. Men, för att komma åt den måste jag leta i all annan bifogad överinformation, som jag redan fått en gång.

Om villkor och priser förändrats, då kan jag förstå tanken med nya utskick. Men vem -jag undrar verkligen vem – är det som saknar en ny omgång gamla nyheter om oförändrade försäkringsvillkor, eller servicebilagor till alla de otaliga tillval och tillägg, som man inte ens har? Det känns inte angeläget.

Inte med matbutikernas veckogödsel heller.

Det blir tungt i längden. Papper skrymmer och väger. Mitt skrivbord är inte avsett för det.

Mitt skrivbord är utvecklat efter en osannolik planlösning, obefintligt bestående av sparvänliga lådor, fack eller arkiv. I gengäld finns sluttande arbetsytor, tänkta för att underlätta läsning, men som istället fungerar som rutschkana för alla blad, som istället åker rakt i golvet. Här finns även överdrivet många hörn med ”döda vinklar” som måste vara särskilt gjorda för att förlägga handlingar på.

Lösa lappar har dessutom självutplånande egenskaper, som ska fortsätta förbrylla vetenskapen länge.

Det borde finnas en skrivbordslära, en köpbar överlevnadshandbok i kontorsmiljö, som ger praktiska råd om hur man bekämpar den ständiga bristen på plats och återtar kontrollen över sitt skrivbord. Direktiv för metodisk papperssortering behövs också, samt en tydlig förteckning över fingerflinka övningar för effektiv lapphantering.

Det är ett skrivbordsmysterium, detta, som jag hoppas bli först med att lösa. Då skulle jag nog få gott om tid och bli lika rik som en pappersfabrikör.