ettvorden med den trance
du kallar ned,
den brända doften ur ett
sår

där finns du, en kraftkälla
amulett
och pulverask
ja, mambon
med den döda fågelns fot
som smycke

vingklädd

nyuppstigen som en
själ
från altarbordet

den tankeöverförda döden,
blank
och ofrånkomlig
som andra sidan av ett
silvermynt

– ja beskare än kalk och
mald till stoft
i mortelns brutna
marmoröga


vrids ödesstjärnans svar
mot söder

offret,
en smak av getens blod och
tuppens kam
spjärnande mot gommens
segel, dess
mörka kött och pelargång

stig fram ur spegelringens
rökridåer, lyss rakt
igenom rytmens kastanjetter;

den döde tuppen gal om dig
i natt
prästinna
över Nio Nätter